Jag går i terapi
mot min tomhet
Hans kyssar smakar livslust
ett sting av rädsla…för ensamhet

och ensamheten slukar oss inte i natt
och tankarna hinner inte i fatt
våra andetag
imorgon dag
finns inte än
allting är nu – inget är sen

Men det är så kallt
Sagorna fryser

och natten får oss våga närhet
Bara natten får oss glömma det vi vet
och kasta alla rädslor överbord
bara närhet – inga ord

Det är alltid närhet
i kropp
eller själ

och värmen finns kvar
och tomheten då orden inte räcker
och värmen försvinner
och de sista orden blir ekon
blir frågetecken
blir utropstecken
blir drakar utan vingar

och ingen räddar mig
för det finns lixom inget att rädda mig från
Inga drakar, inte ens några små
De är bortrationaliserade och jag är stark
Klarar mig själv rensar avlopp och slipar golv

Men det är så kallt