Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var ett tag sen nu.


Men mörkret är mitt

Du ligger i mörkret
Men mörkret är mitt
Jag lovade, som små flickor gör
att allt fult och farligt
skulle jag göra vackert
och lätt
Jag skulle skratta
och göra allt vackert
Om bara du...

Du ska veta, att en del
av mig spydde i korridorerna
den dagen
av hennes ord som inte ens var
menade att såra...
Tvärtom

Åh, min sötaste,
min mest trasiga docka!
Jag vill att du ska hålla om mig
men de har redan slitit av
dina armar
Jag vill prata med dig
höra att allt är bra
Men de har redan slitit ut
din tunga

Jag går här som en död
De ser att jag gråter
men jag har inga känslor kvar
Jag har dödat dem alla
Är hård
De ser att jag skrattar
Men skratt är bara en drog

Bär mig, bär mig!
Så ska jag bäras

Jag är så sårad
men får inte gråta
Att orka är min hemlighet
Jag måste visa det som lätt
så att jag aldrig
får någon hjälp




Fri vers av Evelina Rosenqvist
Läst 481 gånger
Publicerad 2005-12-08 17:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Evelina Rosenqvist
Evelina Rosenqvist