Jag vill inte somna, jag är rädd för att vakna.
Jag är rädd för allt morgondagen har med sig.
Jag vill slippa vardagen, allt som händer.
Men jag kan inte glömma allt som har hänt.

Du ser på, men du säger att du inget kan göra.
Du verkar inte förstå att jag inte längre är.
Du ser mig som ett minne, och det är väl bäst.
Men du kan inte glömma, lika lite som jag.

Ni samlas omkring, skrattar och knuffas.
Ni tycker er veta mer om framtiden.
Ni tror att allt är bra, att om ni ler så löser sig allt.
Men ni kan inte glömma, lika lite som alla andra.

Jag ser på er, så patetiska ni är.
Jag vänder bort min blick och börjar gå.
Jag vill bli fri från er, från alla röster som inte låter mig tänka.
Men jag kan inte glömma, och det vet ni.