dit ska jag nu igen,
till samma återvändsgränd.

vem bestämde allt jävla tumult
var det min enbente syokonsult

som jag besökt allt för ofta
alltid i samma grovmaskiga kofta.

ville ju bort från min ungdomsstad
så illa att jag som ateist bad.

kan leva på fyra kvadratmeter
till och med dela med en flykting som aldrig säger vad han heter

tänk att få leva som riktiga studenter gör
nått jag skulle kunna göra tills jag dör

en sån ljuvlig semester, nuldar
och grannens gamla fiskgratängs rester.

nä att få vara student
hade varit de bästa som kunde hänt.