Vänd ut och in

En bit bortskrapad
ett lager av tid bortskrapad
ett blottläggande av förflutet

Tiden

alltid denna tid som fortsätter

fortsätter sin mödosamma vandring

framåt

tick tack
framåt

tick tack

men tankarna återvänder

Alltid dessa blottläggande
stora krosskulor
i minnets rivningshus

Det sipprar upp ur sprickorna
och bildar
bilder

Bortglömda fragment
sammanfogade bitvis
igen

och bilden blir

framträdande

Smärtor som blottläggs
Tomma hål man glömt
men aldrig lyckats fly

Det är så med minnet

Man söker
Ibland faller nycklarna i händerna
Om styrkan finns

kanske

vågar man låsa upp
städa ut och måla om
kasta ut elaka ord
nätter av gråt och
göra sitt eget liv

Låta det vara kvar
bara som värmer
och stärker