Du lägger mina ord i dina händer
du väger dem tungt, försöker förstå
vad det är jag säger. Men du kan inte...
Jag upprepar dem men du förstår ändå inte,
ingen förstår, hur tydligt man än säger något.
Jag har bara mig själv att luta mig till, att
finna tröst hos. Ingen förstår mig lika bra
som en själv. Jag är osynlig, har bara mina
tankar som sällskap. Men ensam är inte stark.