Jag förstår inte alls,
Allt slits isär av helheten. Mina fingervirkade tankar kommer aldrig ta mig någonstans.
Och jag kommer aldrig att förstå det. Aldrig lära mig. Vågar jag ta ett stort steg ut i en värld full av möjligheter ?
Jag undrar bara vilka möjligheter dom menar ?

Dom pratar om det vackra livet, den ultimata familjelyckan.
Men var finns den då ?
Har den sprungit och gömt sig under den tid jag har levt för jag har då inte sett den , eller känt den ?

Vi har ett diskriminerande, fult och äckligt jävla samhälle att leva i och ingen kan säga något annat.
Så HÅLL KÄFTEN förfan, om du inte har något vettigt att säga.