Ida
När det blir varma sommardar, kom ihåg mig då.

Julia
när du är vilsen i en vinternatt igen, kom ihåg mig då.

Ida
När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Julia
vi skulle klara vad som helst,
vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig,
ska jag anförtro åt dig

Ida
kom & var min vän för en sekund
när kvällens första frusna stjärnor vaknar
bli mitt sista halmstrå för en stund
vi som har allt, vi som saknar

Julia
för vi faller, faller, faller

Ida
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

Julia
tro, ork och lust är lätt att tappa
lätt när stora drömmar trängs med saknaden
och vinden blåser hårt emot din kappa
men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Ida
nu skulle jag inte säga nej
till en fribiljett mot himlen
är du ute nånstans
inatt så drömde jag om dig
och det väckte gamla minnen
jag fick aldrig nån chans

Julia
och ibland är allting kaos,
och jag blir mörkrädd mitt på dan
ibland behöver jag en paus
och är du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan

Ida
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Julia
när sommaren kommer
skall jag visa dig bättre dar
när natten är varm
och himmelen är lila och klar

Ida
Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.