Huggtänder sjunker ner i köttet och drar med sig stora köttbitar.
Blod flyter och färgar marken röd.

Bakom honom står en grupp med undersköna kvinnor.
I mitten av dem står en flicka.
En flicka vackrare än de andra.

Hennes ögon utstrålar raseri.
Förbannelse.

Han försöker be för sitt liv.

Hon Fnyser.
Han skriker.
Hon Skrattar.
Han slår.

Men det han skriker är inte längre ord.
Det han slår med är inte längre händer.

Förtvivlan fyller hans bröst då hans egna hundar återigen attackerar honom med allt de har.
Han försöker fly men när han försöker ställa sig upp på sina ben så bär dem honom inte längre.
Han faller framlänges.
Landar på klövar.

”Spring Jägare, Spring” Viskar hon och med de orden sagda börjar hundarna åter hugga honom allt ivrigare.

Hans huvud blir tyngre och i skuggan ser han en hjortkrona växa ut.
Han ser päls.

Panik griper åter tag i honom och hjärtat bultar så det gör ont.

Han springer.
Springer som han aldrig gjort förut.
Men det är försent.
Hundarna hinner ifatt honom.