Jag ler.
Men ändå inte
Jag skrattar.
Men glädjen finns inte

Jag bär en mask.

En leende mask.
En skrattande mask.

För er skull.
För att ni inte ska känna er obekväma kring mig.

Jag är rädd...Så jävla rädd.
Att bli lämnad.
Att bli ensam.

Kan ni inte se det?

Nehepp.
Det kan ni tydligen inte.

Bryr ni er ens?

Vänta!

... Jag ber om ursäkt!
Jag glömde.
Ni är inte tankeläsare.
Ni kan inte läsa de dimmiga tankar jag har...