Min fru sade att hon ville skiljas den 10 aug 2008.
Tidigt på morgonen den 11 aug trillade poletterna ner
och jag satt i bilen i Bokskogen och talade in i mobilen.
Det var sorg, så stark, så stor som kom ut
och tårarna flödade.
Jag har sparat den ljudfilen i datorn.
Sådant ljud i skällan kan ingen skådespelare härma!

Nio månader senare flyttade frun och barnen
och jag satt ensam kvar.
När hösten kom spräcktes fördämningarna i mig
och jag hamnade på sjukhuset pga blodstörtning
på grund av högt, högt blodtryck.

Då, när jag var som djupast nere
började det spira i mig
en liten skör planta som heter medkänsla.
En planta som jag saknat tidigare
och som kanske orsakat skilsmässan.

Denna veckan har barnen flyttat in igen till mig
och det har varit en underbar vecka.
Ska ha dem varannan vecka.
Inte nog med det, utan mobilen som jag grät i
den 11 aug 2008
finns nu i Thailand hos en kvinna som älskar mig
och som kommer till mig den 4 mars!

Livet går aldrig att förutse, varken det dåliga
eller det underbara.
Vi kan bara följa med och reagera på det
som händer.

Jag önskar dig lycka till på din färd
och hoppas att du får tillit till Livet.