Sitter och väntar
vill inget annat just nu än att skriva
men om vad? Jag har läst att de ungdomar som
inte utvecklar en personlighet får en indentitetsförvirring!
Vem är jag? Vem är jag egentligen.
Känns som att just jag är i centrum av världen.
självisk tanke, det vet jag
men jag passar varken in här eller där.
Är jag ens från denna planet? Är detta en film?
Känns som att jag testas varje dag för något jag inte klarar av
Känns som att alla väntar på mitt misslyckande
jag har ingen bästa vän. Känner mig inte trygg i någon människas sällskap
En hund hade funkat tror jag, varken dömer eller talar
men social är jag, men känns helt enkelt som att...
LÄNGE har jag letat efter ord som kan beskriva denna känsla.
Inte specielt säker i mig själv kan man säga.
Är detta fint, är detta bra, är detta dumt?
Frågor jag ställer konstant.
Men jag kan inte vara själv! Jag spårar ut.
Varför är det så svårt?
veckor, månader, år har passerat men jag är kvar.
Kvar på samma sits
Min dag kommer väl
Men tills dess så sitter jag här och väntar