Jag försöker i all förvirring förstå varför
Det bara är dessa sargade som skriver
Är det bara dessa negativa handlingar som hänför
Eller är det bara skribenten som överdriver?

Är det inte tillåtet att för någon som poet att känna lättnad
över triviala händelser och ord
Att på grund av fina minnan känna en viss mättnad
Utan att behöva överväga ett såkallat självmord?

Jag känner mig vacker och jag känner mig stark
Jag kan hantera vad som än händer

Och när man faller landar man alltid på stadig mark
Det går att släcka alla bränder.