Körsbärsträden står
i blom örnen svävar högt
uppe i det grå
mannen på bergets tankar
kretsar kring ett liv i stå

porlande bäckar
strida strömmar som är blå
har satt sina spår
på en snöklädd sluttning där
dalgången är på väg att

skrudas i ny vår
tiden likt molnen kommer
och går livet är
för människan förgängligt
men årstiderna består

betraktaren på
bergets tid börjar rinna
ut minns livets
höjdpunkter med glädje i
sorg över att det snart är slut

örnens skugga slår
dödens eko klingar dovt
böjd över nygrävd
mylla graven är öppen
inväntar en dag i stå

körsbärsträdet i
full blom står där vid hans grav
som påminnelse
om att sommarens glädje
snabbt kan växla om till gråt