Det är bara jag
som här sitter och våndas
Ändå känns det som två;
Du - som mig hämmar
Jag - som dig låter mig hämmas.

Det är bara jag
som här står,
men ändå kan jag
i en närliggande fjärran
se mig stå i vägen för mig själv.

För så kan livets obarmhärtiga ironi te sig,
att det ben
som en dag dig sätter krokben på
ter sig vara ditt eget.