Mörka november vid perrongen,
När höstlöven slutat falla och frosten börjat visa upp sitt stenhårda yttre.
Cigaretter.
Vi skrattade oss in i ett tillfälligt rus av oändlig lycka.
Det var vi mot världen, ty den hatade oss.
Cigaretter.
Vi var samhällets botten, vi var ingenting värt,
men vi hade några år utan problem.
Cigaretter.
Stationshuset värmde våra kroppar, där hade vi alla varandra.
Cigaretter.
Vi var samhällets botten.
Vi kom att bli ingenting värt.
Men vi hade några år av fullständig lycka...