Finns det något jag avskyr så är det ett tomt dokument och känslan av att det måste fyllas. Det snabbt. Det meningsfullt. Det spänner och hugger i magen. Huvudet snurrar. Nerverna är en stor trasselsudd som inte når ut till mina fingrar. Dokumentet är fortfarande tomt. Det hjälper inte att ångesten kommer krypande. Måste prestera. Det snabbt. Det bra.

Det ända jag tänker på är egentligen den där varma bröstkorgen. Jag saknar din bröstkorg. Det kan jag inte förneka. Varm var den. Alldeles varm och den strömmade ut den där omtänksamheten som jag behövde. Jag tycker om din bröstkorg så mycket och det är den jag vill ligga på medan jag drar fingrarna längs din käklinje.
Att höra dig andas lugnt och fint och känna dina fingrar genom mitt hår. Hur du busar till det och jag kan höra skrattet dit inifrån dig.
Jag vill ha en varm bröstkorg som andas i samma takt som jag.