Tystnaden kramar min lilla värld

tung är min ensamhet.

Söker min värme vid falnad härd,

påtvingad anakoret.

Tillvaron snidar sin egen bild

i blodbok som står för det trä

där man kan skönja en tid förspilld

i verklighetsflyktens knä.

Ingenting kommer åter.

Undra på att jag gråter.