Det är en nerv i mig.
Ständig offensiv.
Klättrar uppåt i fallet.
Och ser på dig med andra ögon.

Jag är steget före.
Är lite bättre.
Jag är origo.
Och du står utanför.

Ett monument över mig själv.
Hade varit fint.
tror jag.
Eller?