Varför kan ingen inse, att bara för man har ett lyckligt skal, behöver inte innehållet vara lyckligt.
Har dom inte lärt sig att det finns något som kallas skådespeleri?

Även om man verkar lycklig, så kanske man inte är det innerst inne, men ingen märker det, inte ens de allra närmaste.

Om någon nu skulle märka det skulle det ända man fick höra vara: Äsch tänk inte på det, det kommer ordna sig, alla är med om det.

Men ALLA är inte med om det.