Det var sommaren 1987, och den nyutbildade kloakingenjören Jimmie McCarthy hade precis fått sitt första jobb.
Jimmie hade alltid varit tyckt om att lösa problem, ett personlighetsdrag som ansågs så starkt i hans umgängeskrets att det inte direkt var någon som blev överraskad när han personligen blev ansvarig för renoveringen och ombyggnationen av hela Manhattans kloaksystem. Det var visserligen ett projekt som skulle ta flera år att genomföra och kosta New York-borna mer än vad nog Borgmästaren själv skulle vilja prata högt om. Men det utbringades ändå en stor skål för Jimmie vid den middagen som han hade planerat ihop med sin fru Susanne.


Susanne och Jimmie hade träffat på Högskolan, där de bägge pluggade inom den Tekniska fakulteten. Jimmie till byggnadsingenjör och Susanne till Arkitekt. Detta snarlika yrkesintresse och ett brinnande intresse för gamla Billie Holiday 45":or gjorde romansen till ett faktum.
De flyttade ihop efter att de fulländat sina utbildningar och Susanne blev ganska så snart gravid med deras första barn.
Hon var nu i åttonde månaden och kunde knappt ställa sig upp för att skåla med de andra, över Jimmies lysande start på karriären.

När hon satte sig ned igen ansträng så tittade hon upp mot Jimmie, han log med det där leende som bara han hade. Ett leende som fick en brinnande känsla att vakna i hennes kropp. Hon hade velat ha honom sedan första gången de sågs, hon ville ha honom lika mycket nu. Deras första dejt mindes hon mest som en tre timmar lång väntan. En väntan på att få ta hem honom, känna hans våta läppar mot sina och sen få vara nära hans kropp.
Detta inträffade dock inte under deras första dejt. Jimmie var som sagt en väldigt sammanbiten person, och allt i hans värld skulle vara perfekt och stämma exakt. Så Susanne fick minsann vänta tills tredje dejten innan hon fick följa med honom hem. Ett hem fyllt med svartvita fotografier av de unika byggnaderna i världen, mesta dels från New York-regionen men också från stora delar utav Italien och Frankrike. Jimmie sa att han hade tagit dem själv och Susanne visste i samma ögonblick att hon träffat sin man.

'Hur går det vännen?', frågade Marie, en utav deras närmsta vänner.
'Jag klarar mig', svarade Susanne och fortsatte att inta buffén som de förberett.

5timmar senare, la hon sig ned brevid Jimmie. Han la sin arm om henne och smekte hennes hår. 'Jag är så stolt över dig' sa hon, innan de bägge somnade.
Detta var deras sista lycklig dag.



Livets ironi bygger ofta på att det värsta kommer hända när man förväntas vara som lyckligast, och det var precis det som hände i Jimmie McCarthys fall. Han gick upp klockan sex den där fredagsmorgonen och satte på kaffe. Och precis som han gjort alla andra dagar, så sprang han ner till Thelmas konditori runt hörnet och köpte sex stycken frallor, två till honom själv och fyra till Susanne(som nu åt minst dubbelt så mycket som honom vid varje måltid). Men när Jimmie sprang upp för trappen, visslandes på en gammal Cilla Black låt, så stod Sussane i dörren med särade ben och ett plågat ansiktsuttryck.

– Jimmie, vattnet har gått. Vi måste in till sjukhus nu!

Trots den stora chocken som slagit emot honom, så fick han snabbt upp tankeverksamheten igen, slängde iväg påsen med frallorna och sprang in och hämtade bilnyckeln. Tre minuter senare satt de i den gamla amazonen, som han hade köpt endast några veckor tidigare.
Jimmie körde upp bilen vid sjukhusets akutingång, där två sjukvårdare stod redo med en bår (eftersom att han hade ringt och förvarnat dem med sin mobiltelefon). Men i samma sekund som Susanne åkte iväg på båren, som drogs av de bägge sjukvårdarna så ringde Jimmies telefon, det var hans chef, Gordon Blank.

– Jimmie vi har en fruktansvärd situation nere vid St. Vincent. Där dina gubbar håller på med renoveringen. Brandkåren har fått storlarm eftersom att det brinner i en kåk uppe vid 5:e avenyn och själv sitter jag i en bilkö utanför Brooklyn. Kan du ta hand om situationen?

– Jag vet inte Gordon, vattnet har precis gått för Susanne och vi kom precis in till sjukhuset.

- Vilket sjukhus befinner du dig vid?
- Presbyterian.
– Men olyckan ägde rum precis runt hörnet, spring dit och se vad som händer och rapportera sedan till mig.
Det klickade till i luren. Jimmie suckade, och började sedan jogga runt hörnet på sjukhuset.


När han kom fram stod en kvinna vid ett öppet brunnsloppslock och skrek. Kvinnans skrik lät ungefär på samma sätt som det ljud en gris skulle avge om man stack den med en nål. Jimmie försökte lugna ner kvinnan, som han senare fick reda på hette Jocelyn Meyers, men blev i nästa stund lika skräckslagen själv. För nere i brunnen, igenkänd på den vita blöjans kontrast gentemot de grå kloakväggarna, låg Mrs. Meyers baby.


Fortsättning Följer…