kranvattnet trilskas lite
som min kraftinsats inte riktigt fanns
i tillräckligt stor skala; jag låter det rinna varmt
mest för att jag kan jag kan ta sats
och hoppa förbi spegelhelvetet men
flykt gör ingen man och
inte hjälper det att vara sparsam med verklighet.




---




Jag tar djupa andetag.
Stänger någonting till fördel för någonting annat.
Det händer att jag väntar länge innan balans.
Inmundigar en dos mörker.
Jag kan andas med käften.





---







Om du vore
här skulle luften
vilsam implodera om
så blir fallet en tryckvåg söderslående

och dessa tankar
är inga undantag övergående

jag flyger och kom
-mer lika borta
som en inställsam och därför miljövänlig
fluga, gestalten som aldrig fanns i mitt arv

och först vingklippt kan krypa inunder din hud

innanför rymmer prärievändningar sig,
arizonarävar ylar själva, ekot blodomloppar
dagsstjärnan fick nog och klev innanför väst

tortera mig, om du vill

är du tillåten min bilddragna hjärna
föreställer en närgången örn
höger vänster sida huvudsaken är
att immunförsvaret fattar eld

lungor glöms bort

och mår inte bättre
men sväller ända ut i mina hudceller
andas, andas andas som utspridda motpoler
duckblickar över trubbvässade kanter
som under händer pekar, stumt
upp i skyn så omtänksam mot

min rustning välpolerad orden glänser
egentligen väldigt svag, materialet

av svalda sanningar eller kanske hela
osynligheter i blånyanserad dager drar
håret bakom öronen rör fingrarna försöker förstå
hur lögnen framstår fager förstör mig