den självuppfyllande profetians
tandlösa fe log dreglande mot
mig när ingen annan gjorde det

hon lyfte förvisso inte ett ögonbryn men
så vore det kanske för mycket begärt


Istället lade hon huvet lite för mycket
på sned för att det skulle se friskt ut,
log än mer ansträngt och penetrerade
mig med sin ihåliga blick

det gjorde ont,
sen somnade jag och vaknade en orolig
sömn senare igen, tröttare än nånsin förr

Så var det livet förstört