jag kan inte känna, dina fingrar längre
de som vilade så lätt på min kind
inte ett moln på himlen
dina fingertoppar brukade få mig att darra
som ett löv i vinden, som bara du
fick mej att göra


hur har det kunnat bli såhär


vem sa åt mitt hjärta att sluta, slå
för din varma famn och ditt
sätt att se på mej då jag, nyvaken blinkade mot dej
om mornarna


hur hamnade jag här


borde jag vetat, en stjärna faller till sist
vad som göms i snö kommer fram i tö och allt det där
som att jag ser dej nu på riktigt
det regnar utanför mitt fönster

men snälla gå din väg innan jag vänder
hur ska jag annars klara dina
ögon stålar mot mej, de betyder fortfarande allt
men inte tillräckligt
så gå, visa ryggen, släpp mej fri


jag vet att det inte är du


mina ögon har bytt färg och skepnad
du kommer alltid lysa starkast på himlen
du är inte fallen och allt du var det visste jag
men jag har töat fram och
måste gå


för det är jag


mitt hjärta rymmer vidare så fort det
kommer för nära
så rädd för att hitta slutet på vägen, för
hur ska jag kunna gå vidare igen om det brinner ner
till aska

jag kan inte stanna för att se
fler nymånar bilda en skimrande lycka
på din hud, på min hud


jag älskar dej, men måste gå
just därför, måste jag gå