Jag känner hur solens värme tränger in i rummet. Idag är det dags!
Jag hade helt glömt av var det var för dröm jag var inne i, vad var det med mig?
Idag är dagen då vi ska flytta.
Jag ser mig omkring i rummet.. Det är helt tomt, det enda som finns kvar är sängen,
allt annat hade burits ner till flyttbilen.
Idag är den dagen då jag ska lämna den lilla staden Västervik, dagen då jag ska lämna mina barndomsvänner.
Dagen då jag ska bege mig mot Göteborg.
Självklart så hade jag hört talats om Göteborg .
Liseberg fanns ju där och vem visste inte något om Liseberg?
Gröna kaniner och åkattraktioner, det var det som jag förknippade med Göteborg.
Självklart så kändes det lite skumt att flytta till en helt ny stad, en helt ny skola och nya vänner.
13 år gammal som jag var då så visste jag inte hur det skulle vara, allt jag tänkte på "kommer jag att få ett eget rum?"
Hur kommer området se ut?, vad kommer gatan att heta?, kommer jag ha något och göra?"
Oron växte sakta inom mig..
Det var inte längesedan som min barndomsvän stod där och vinkade av mig.
Och nu sitter jag i en bil, en bil som är på väg att ta mig nånstans, till en helt främmande stad med främmande folk, vart var jag på väg..?

Det enda jag hörde var däcken av bilen som slog emot marken för varje gång den rörde sig framåt.
Jag försökte lugna ner mig där jag satt längst bak i minibussen.
Jag tog fram min kasettspelare som jag hade på den tiden och satt och lyssnade på min favoritartist .
Det var då vid det här laget som intresset för hiphop hade vuxit inom mig.
Jag tryckte på "play" och lät Tupacs musik gå i full varv med hög volym.
Instinktivt försökte jag att inte tänka mer på att jag faktiskt var på väg till en början på ett nytt liv.. -i en helt främmande stad.
Bilen stannade upp, vi hade nu åkt ca 10 mil. Jag kollade ut från fönstret för att se varför vi hade stannat och det visade sig att vi hade parkerat vid en bensinmack.
Pappa sa till mig; -"gå ut och kissa om du vill, vi har en bit kvar att åka."
Jag reste mig upp, halvseg som jag var. Jag öppnade dörren och gick ut. Bensinmacken påminde om precis den bensinmack som inte var så långt ifrån lägenheten i Västervik .
Det var som att jag hade vart här innan.. Men nu vet jag att alla bensinmackar ser likadana ut. Mer eller mindre.
Efter en stund lunkade jag tillbaka till bilen med tunga steg, fortfarande lika seg som jag var innan jag gick ut, om inte mer.
Satte mig återigen på min plats, kände mig lite smått uttråkad och började jävlas lite med mina syskon - jag var ju tvungen att roa mig på något sätt.
Vår familj består av två bröder och två systrar. Jag är den näst yngste, storebror till min lillasyster.