Liten flicka bodde uti morfars hus
stod ofta ensam där vid vattentunnan
och torkade snoret på sin fina blus,
för näsduken hade hon gömt unnan
Mor hon sa, liten flicka var en gris
som bar sig åt på detta vis!
inte lätt för liten att veta
att en sån bagatell kunde någon reta
För det mesta man sa, att hon var stygg
undra på - lekte bara med mygg
som bodde uppå tunnans vattenyta
då de var de enda som hon kunde skryta
om allt vad hon kunde och allt vad hon ville
Pappa sa, att hon borde ha blivit en kille
Ingen hade hon att leka med
alla ville bara vara ifred
de tyckte hon bara förstörde
när hon något med sina små händer rörde
Och det var inte lätt att förstå
när man är liten - så är det så
Hon var så kvick, gjorde allt i en hast
minns, när hon nära nog slog ihjäl en pojke på en rast
Och inte ville hon med dockor leka
för hon visste inte hur hon skulle smeka
av ingen hade hon lärt
hur man gör med det man håller kärt

Ibland gick hon in till farbror Olsson
och satt i hans knä
han visade hur man smultron på ett strå kunde trä
Med morfar var hon ofta ute och gick
av honom hon sina femöringar fick
och med dem hon sprang till handelsbon
stod på den lilla pallen, sjöng sånger, i den tron
att tanter skulle tycka att hon var riktigt snäll
och att de henne skulle belöna med en extra karamell
När en dag en farbror hälsade på
retade han henne så mycket så
att hennes näsa pekade värre uppåt ändå
och han sa, att RYSSMAJA det borde hon heta
för hon var så uppkäftig så
Hur hon än gjorde, så blev det fel
då började hon spela sitt eget spel
hon låtsades vara duktig och stark
då tyckte hon sig stå på säker mark
För nu började hon förstå
att andra var ej att lita på
Det var ingen som såg tåren på hennes kind
när lilla RYSSMAJA flög omkring som en virvelvind
Vattentunnan den gav liten flicka fantasi
och en riktig låtsasvärld att leva i
där bara starka bor
och de, som på sig själva tror