Jag lever i en dröm. Tror jag.
Den är så fin, så vacker, och gör så ont.
där finns så mycket kärlek, och så mycket hat,
jag vet inte om jag vågar vakna upp?

tänk om jag fryser?

eller om den var sann?

tänk om jag blir ensam? tänk om det är så det skall vara?
eller om drömmen i drömmen är än mer sann?

Det kommer nog aldrig hända, jag vågar inte.
istället döljer jag mina märken, gör min hud
tjockare, och förlorar en bit av mig själv i varje
förnedrande ord, i varje slag, i varje nedlåtande
kommentar, i allt förakt.

Jag hatar min svaghet.