En man ståendes, slitandes och gråtandes
Står vid kanten av sinne och förbannelse

Om alla ändå kunde se ur ögonen hans
Och se hans sanna förvridande

Aldrig att han som den personen ses
Men där står han och ber om förlåtelse

Möjligt för hans tankar och trots
för förstå sin enda mening och förälskelse

Att leva sitt liv i en lögn ända tills
Döden infriar sitt enda löfte

Han står och genomförs
Genom helvetet som Dante

Utan att blinka och skrämmas
Går han igenom allt för att se

Dödens enda löfte
och den eviga plågning där Lucifer trivs

han förstår och ser elände
runt omkring sig i verklighetens

kalla och bistra plan vi kallar samhälle
Han kommer aldrig någonsin ses

Som han som står vid kanten av sinne och förbannelse