Det är inte ölen du håller i
som fångar min uppmärksamhet
inte heller dina orakade kinder
eller bänken du sitter på

det är glansen i dina ögon
och innerligheten i din röst.

13 år

Hur du ber mig hälsa min familj
vill känna min hand i din
höra min röst samtala med dig.

”Jag åker förbi ibland där du bodde
längs de gamla vägarna.

När jag hälsade på hemma hos dig.”

Du försöker viska.

”Ja det är ju människor här... du vet…
från hembyn som lyssnar på vad jag säger…
men du vet du kommer alltid finnas i mitt hjärta.”

Jag bär fortfarande ärren efter din kniv
min underarm minns nära varmt möte.

Vi skulle kunna vara blodsbröder.

Din rädsla för att bli dömd
har jag aldrig lyssnat till
jag ser och hör, känner mycket mer än så.

här är dina ord

”Förstår du…
det är som om det var igår…
alltid med dig.”