Människor talar ständigt om lycka och att leva ett lyckligt liv. Jorden är en märklig plats, jorden har omfamnat och tagit hand om människor i urminnes tider. Människan är ett djur som alla andra som har kommit att utveckla ett intellekt och en hjärna som vi inte behärskar. Vårat intellekt talar om för människor vem vi är och vad vi gör. Vi är vårt intellekt. Varje människa är olik en annan människa på olika sätt men någonstanns besitter vi exakt samma mål och drivkraft i livet. Att leva lyckligt. Att leva lyckligt på denna jord är enligt mig en omöjlighet. Människor tänker på lycka och sedan tillbaka. Lyckan tänker vi på hela tiden, vi tänker alltid på vad som gör oss lyckliga. Vi intalar oss själva att vi funnit lyckan när vi ser den vid horisonten. Människans strävan efter ett bättre liv gör det omöjligt att leva lyckligt. Vi säger att vi är lyckliga samtidigt som vi önskar.

Att under sin tid på jorden alltid ha någonting att jämnföra sig med har alltid varit en självklarhet. Man betraktar sitt liv utifrån andras liv. Man stämplar andra och därefter sig själv. Jag lever i en värld när folk i min omgivning lever för att leva lyckligt. I allas ögon och var jag än går ser jag inte lycka. Samhället och människans utveckling har bidragit till att lyckan finnes endast då man bidrar till samhället själv. Vi är myror i en stack, och den som lyckas dra mest strån vinner. Vinner falsk och konstlad lycka.

Vi idoliserar och avundas människor som har det bättre än oss. Vi älskar att jämnföra och glömmer alltid att titta på sin egen situation. Jämnförelsen av andra är oss. Samhället vi lever i är odugligt, vi kan inte göra vad vi vill eftersom samhället ständigt sätter upp hinder för allt som tilltalaf oss, likaså bestämmer samhället vad som tilltalar oss. Man får inte njuta av livet utan att tillföra något till samhället. Vi konstruerar slagord till folk som inte bidrar till samhällets bästa och stämplar dem. Samhället har lagt sin snara runt halsen på individen, om inte individen bidrar till samhällets utveckling dras den åt och snart står man utanför samhället och upplever att livet inte längre är värt att leva. Att titta in i sig själv och lyssna på sin opartiske röst som har varit gömd bakom samhällets normer och regler är ett måste om du vill finna inre frid och kunna leva som du vill leva. Gruppsamhörighet skall du hitta då du själv hittat vem du verkligen är. Samhällets snara dras åt efter varje nytt steg du tar på jorden, samhället skrattar hånfullt åt att du gör som han har format dig. Samhället är du och du är en liten del av ditt jag. Att jag väljer att leva som jag själv vill är ingen självklarhet, eftersom att ingen gör det. Samhället har designat en utopi för varje människa som är omöjlig att uppnå, att du med oändlig rikedom och kärlek skulle leva lyckligt är självklart i ögonen hos varje individ. Att du fått det samhället har erbjudit dig är en ära. Med sorg och beslutsamhet säger jag att samhället har vunnit. Vi har växt fram någonting större än vad vi klarar av att bemästra. Fred på jorden är en omöjlighet eftersom samhället formar oss att hata och ogilla. Jag talar utan grunder, jag talar utan reson. Jag talar fritt. Vi har format ett liv på jorden som i våra ögon är perfekt och bäst. Tänk om ett samhälle långtborta kollar och iakttar vad som händer på vår jord och hånfullt skrattar åt vad vi gör. Vi vet inte vad vi har gett oss in i eller vad vi har för egentligt mål på jorden, det vi tror är att samhällets erbjudanden är lycka, men det vi inte vet är vad lycka är och vad det ger...

En lycklig människa är en människa som aldrig tänker på lycka och som inte vet vad lycka är. En lycklig människa är en människa som lever fritt och gör vad som människan behagar. Vi lever i en ständig konflikt med oss själva och innan vi vet ordet av det omfamnas vi av jord och förmultnar. Vi dör i en konflikt med oss själva. Vi har levt och inte fått någonting utrett eller någonting klart för oss. Vi dör och världen lever vidare. Vi dör men samhället lever kvar. Samhället är odödligt. Vi har skapat ett monster som är mäktigare än vad vi först anat. Konflikter och krig är samhällets sätt att säga ifrån. Jag talar om samhället som ett liv och som en själ, men jag vill poängtera att samhället är vi och vi är fiender med oss själva. Samhället är monstret som kommer att ta död på mänskligheten.