När vågor slår, med skum som häftigt yr

och skyar tornar upp sig i nordväst.

Då ler var klippa mot det äventyr

som famnar kusten när det är som bäst!

Då seglar trutarna på den termik

som skapats av de solbelysta bergen

och stormen bjuder upp med vild musik

som når din känslas djup, och isar märgen.

När vinden sedan mojnar och dör ut

och solen åter slösar med sitt sken

är det som bäst! Det tycker absolut

de ungar som på pigga, bruna ben

och kiknande av skratt springer förbi

och vinkar glatt åt mig som tittar på

hur de, med barnens sköna frenesi

följer det visa rådet från Rousseau.

Ja, visste jag ej bättre hade jag

nog trott att herr Rousseau, just den där gången,

stod här och avnjöt den arkipelag

som jag nu frossar i, på Fisketången!