jag tar fram pappret,
drar det snabbt mot
huden, så den delas

Jag la pappret på
bordet, skådade min arm
Tänk att man kan
skapa konst med sin
egna kropp
Man kan göra vacker
konst, med en ful kropp

Jag ser det röda tårarna
droppa ner, det skvätter

Lekandes med blodet sitter
jag här, önskar att jag var där
Jag skriver det i blod,
See you soon
Det är mer äkta,
istället för ful äcklig bläck
som ändå bara blir blå streck

När jag har insett att allting
bara är svart
Då är det du och jag,
när natt blivit dag,
när stjärnorna har slocknat

När jag har slutat dagdrömma,
när jag har lärt mig glömma
Då har jag insett,
att stjärnorna aldrig kommer slockna,
natt kommer aldrig bli dag
Det kommer aldrig bli du och jag