Nu ska jag gå hem, ut i det stilla regnet.
Bort från stormen här inne.
Jag kan inte bära din kvarnsten som du har runt halsen.
Min redan halvdränkta själ skriker efter luft
och försöker värja sig från dina tårar,
som ständigt bränner i dess öppna sår.
Jag har egna tårar att gråta över liv och död,
och sanden i timglaset
rinner fort, alldeles för fort.
Nu ska jag gå ut i det stlla regnet,
bort från alla stormar.