Av lin väver hon
sommarskira blomsterstråk
havet molnen på
himlen stintan på vallen
näverlurens egna språk

en tyst hyllning till
naturen ensam i sin
fäbod i dunkelt
ljus blickar hon ut över
dalen och alla små hus

fjällkornas skällor
minnen ekar från förr hårt
slår hon bommen ty
hon föredrar att minnas
att livet var bättre förr

innan skidliften