det var slumpens gudar
som nyckfullt föste ihop oss
eller var det ödesgudinnorna
som band samman vår väv
lindade min livstråd kring din

jag har aldrig varit en eva,
jag är ormen, jag är lilith
gång på gång har jag kastats ut ur eden
eldens framfusighet har skrämt dem
men du är havet

det enda som kan tygla mig,
utan att fängsla, för vi är ånga
symbiosens frihet, yin och yang
förväntansfullt står vi på var sin sida
av en ocean, otåligt

vi är äventyrets soldater
vi slåss mot tengil med röda rosor
vi är den tunne vite grevens hjältar
och det här är prologen
på vårt lyckliga slut