Mörkret faller, det är dags att vakna nu.
Inte sova - glömma vad som är verklighet och drömma.

Luften dras långsamt bort, dimman tätnar tjock.
Snälla, lämna mig aldrig här.

Ljuset försvinner; jag famlar, det brinner.
Det kan inte vara menat såhär, varför då fortsätta?

Försvinna, tyna bort, kämpa på, se monster i ögonen och skrik.
Skrik så att du finns, så att jag andas igen.

Lys som solens strålar på en sommaräng.
Lys om och om igen.