Jag vill se dig, vara i din närhet.
Då mår jag så jävla bra.
Andrenalinet rusar runt i kroppen.
Men samtidigt mår jag förbannat dåligt.
Eftersom jag vet.
Jag vet.
Att du aldrig kommer bli min.
Hur mycket jag än önskar.
Du är verkligen någonting som glider genom mina fingrar.
Som sand.
Jag ser dig sitta på bussen,
ser dig i profil.
Det där tydliga käkbenet,
luggen som sticker fram under den bakvända kepsen.
Ögonen som har det där uttycket, det där speciella.
Det där underbara.

// R.N'.R.B