på vinglande klackar
ramlar hon in
fötter av smuts
glänser


örat i hand
och munnen bakom ryggen

tyst
tyst
hör hon orden som aldrig sades

'jag vill ta dig nu, i gränden här'

Adonis väntar på ingen

och hon
med stapplande själ
sade nej

men hurrade ja i sin själ

hon är skitig
sotad av längtan och vilja
solkad av skam och lusta

nej i en gränd
är ett ja till vad som komma skall

men tvivlet
som ett stenskott i vindrutan


blir det fler, Adonis?