Det var inte meningen att knyta fingrarna runt den stolpen som inte
Kunde röra på sig

Inte meningen att knyta tarmarna runt om för att värma
Fingrarna i den kyla som fanns i mitten av augusti det året
När inget hade börjat gro och

Adam och Eva fanns inte då
Dom fanns aldrig

Aldrig till hands för fingrarna runt stolpen inlindade av tarmar
Och sköljda av saliv som glädjande skuttade loss från munnen
Ned på den svarta kavajen som bara stod där och räknade sekunder
Av en dans i frack och svarta blänkande skor som skomakaren ville ha
Men aldrig fick för det man vill ha, sade skomakaren, det får man aldrig

Det man vill ha hjärtligt får man tillsammans med en nål utan att vara snål på att ge
Värme och omtanke medan nål står på lut och är beredd att sticka mitt i prick av hjärta
Som ligger i en burk tillsammans med en dröm