I ett dunkelt rum där ekot aldrig tystnar
Där skratten aldrig tonas bort
Där minnet efter urminnes tider aldrig försvinner

Ensamheten är enorm
Oerhört

Trots vågen av känslor, skratt och åtrå
Finns ingen väg ut

Du, du som var här
Var tog du vägen?
Känns som om askan leder mig till elden
Den kan riva hål i mitt bröst så jag får skrika ut ditt namn

Kom hem
Kom hem till mig
Dela tystnaden med mig

Dela bittra dagar i detta dunkla rum
För utan dig
finns bara ett historiskt minne som aldrig dör ut