Mitt sinnes katakomber

Jag hade sett ritningarna, vartenda tum och skrymsle i sinnets alla dunkla kammare har jag observerat och memorerat.

Där har jag också mitt revir.
Mitt egenhändigt byggda tempel i den största av sinnets katakomber.

I templets grund vilar knotorna av mina rädslor och kausalitetens kranie pryder ingången.
Vintu de sangu, blodsvind!
Öronbedövande skrik som kommer från den ohämmade storm som omfamnar mitt nattens kapell.
De dödas vålnader som ännu inte fått upprättelse genom sina bröder, söner och fäders vedergällning
Talar genom den intensivt segrande stormen.

Hãr och endast här kan min ande emanera genom elva sfärer.
Att resa ifrån det djupaste av mörker är inte lika lätt som att sväljas av det
Min ande blir en projektil som bär mitt medvetande i sin vänstra hand och skörden av mitt hjärtas offrande i sin högra.

punkterar den första sfären
Rök fyller himlavalvet och blöder ut
igenom hålet in i nästa nod

Klyver den andra
Med medvetande som diamant
ritningarna kristaliserade

Penetrerar den tredje
Med böjt blad utan bytets vetskap
Stunden innan det möter ljuset ansikte mot ansikte

Splittrar den fjärde
Med sulfur, guld och ben
har spiran stulits och dräpt sin skapare

Tillintetgör den femte
Askan sprids i vinden
Dansar med stoftet

Skiner igenom den sjätte
Pulserande ljus
Strålande mörker

Oskadliggör den sjunde
Bara en blick från ögon som sett det
som ingen kan vittna om räcker

Bränner sig igenom den åttonde
Det flammande medvetandet
dansar när struktur står i lågor

Sliter itu den nionde
För att hitta din fiende behöver du ej leta
Enbart blotta halsen

Slukar den tionde
Min själ hungrar
Hjärtat av tio plus mitt

omfamnar den elfte
Hell Samael!
Kunskap i panik, extas och tystnad!