Här sitter jag i mitt rum,
tårarna rinner.

Tänker tillbaka i mitt liv,
Hur kunde allting hända mig?
Varför utsattes jag för sånna saker?
Är jag så värdelös?

Alla ni som har gjort saker mot mig,
fått mig att inse att jag är verkligen värdelös..
Att jag är inte värd ett dugg,
bara skräp som behöver kastas bort.

Ångesten, den tar över mig,
det gör så ont.
Jag skriker,
men det finns ingen som hör...

Vad ska jag göra,
när jag inte ens orkar inte höra någon,
när jag inte ens orkar se någon.

För människorna som jag har älskat och brytt mig om,
har svikit mig.
De har lämnat mig...

Jag orkar inte,
Orkar inte leva med tanken på vad jag har gått genom!

Jag vill inte leva,
men det gör jag ändå,
lever med smärtan ,
som aldrig kommer försvinna...