Ror med kraftfulla
årtag in i månstrimman
dragningskraften är
oemotståndlig dras till
näckrosen vid tjärnens brant

öppen för förslag
håller sig förläget på
sin kant avvaktar
friaren naken utan
sin fiol verkar bekant

Du var mig en blyg
viol sa han lugnt och log
i ljuset av vad
mörkret dolt vill du huldra
ta mig fråga han frivolt

natthimlens stjärnor
speglade i hennes blick
svaret var givet
blundade helt kort när hon
väl såg upp rodde han bort

vargarna ylar
månskugga över kvinnan
skyler hennes sorg
huldran en trollpacka med
månsken i sin näverkorg