Jag vill inte ha ditt liv.

Jag behöver inte gå vid din sida längre.

Du behöver aldrig mer ens se mig.

Så länge du vet att allt jag sa var sant.

Så länge du förlåter mig när jag uppriktigt ber om det.

Utblottad och naken.

Så länge sanningen vibrerar i samklang med ditt hjärta.

För annars är det du som är lögnen.

Annars existerade aldrig den kärlek du svor.

Men om du utblottad och naken erkänner.

Att du aldrig någonsin älskade mig som du sa.

Kan jag förlåta dig då?

Kan jag förlåta mig själv då?