I min längtan vandrar jag längs din käklinje

likt Libanonberget men jag når inte Qurnat as Sawda

vilar i din halsgrop såsom i Bekaadalen medan jag iakttar dig

du har siluetten av en grekisk gud

en Apollo med ett  oövervinneligt skal och ett inre mjukt som av öknens sand

Jag ser solen i dina libanesiska ögon, som guld glittrar den

när du möter min blick är den neutral – inte ovänlig, bara neutral

som en himmel utan stjärnor

men i min längtan är jag din sol, ditt hav och din stjärnhimmel

Dina läppar har konturerna av en strand

långa varma somrar ryms i ditt leende

fyller mig med glädje även om jag vet att jag inte är källan till din

Aldrig har jag mött någon som du

aldrig har en endaste man väckt min längtan som du

en eld som brinner

en förtärande låga som bränner upp

Min själ

Mitt hjärta

Jag gick genom skärselden, dog en smula där och då

det enda jag har kvar

minnet av dig som etsat sig fast

som stjärnor under nätter i Libanon

Layali lebnan

Vill sudda ut

Vill sudda bort

För du kan aldrig bli min och jag kan aldrig bli din

Ditt hjärta tillhör en annan

denna lyckliga kvinna som får vakna tillsammans med dig

och se morgonsolens strålar kyssa ditt ansikte

där, då, i den tidiga morgontimmen

önskar jag att jag var solgudinnan Shapash

som älskar med dig under solens sken

Gudarnas lykta skänker guldskimmer på din panna

Drömmer drömmar om natten

drömmer drömmar om dagen

drömmar som inte kan bli sanna

jag gråter osynliga tårar

som floden Litani sköljs de bort

Tårar som inte syns

Men som känns

© Linda Garbén