verkligheten håller barnets hand
så liten och tanig en barnahand kan vara
du vinkar men jag vet inte om du ler
ditt ansikte är skymd utav sanningens språk

jag är bara barnet själv men älskar dig ändå
bon voyage mitt barn, du reser nog längre än jag kan ana
fast mina hjärtslag dem slår för två, oss två,

även om du aldrig riktigt fanns
kan jag svära på att jag kände en barnahand
hålla så hårt i min den dagen mitt skratt skars itu av min gråt
jag är samma unga barn som igår fast en dag mitt barn
ska jag välkomna dig hem och vara lite äldre då

aldrig kan jag bära dig i nio månader
den lyckan är jag berövad på, men jag vet att en dag
då blir jag mor åt ett barn som delar mitt hjärta,
min kärlek, då ska jag välkomna dig hem mitt kära hjärtebarn