Kanske tappar jag hoppet
om mänskligheten för alltid.

Glasrutorna visar verkligheten,
och jag vill inte vara där.

Vissa tar på sig en mask
för att spela någon dom inte är.

När kvällen bjuds in,
visar människorna sitt sanna jag.

Bedragare.

Och tårarna rinner ner från hennes kinder.
Blåmärken, svek och bedrövligheter.