Jag hade för stora förhoppningar,
jag trodde verkligen att det skulle bli du och jag,
men nu har vi inte träffats på en månad snart

ibland vill jag ha dig här,
ibland önskar jag att vi aldrig hade träffats
och ibland undrar jag
vem du egenligen är

jag vet att ditt liv är i kaos,
men jag tvivlar på att det någonsin blir bra,
så att det verkligen kan vara du och jag

jag har till och med lånat ut pengar till dig
för att vara snäll och hjälpsam,
men ärligt så tror jag inte att jag får tillbaka dem,
jag har gett dig så mycket,
men aldrig räcker det till

jag vill se dig igen,
men jag vill ändå inte
för jag vet att mina känslor kommer växa då
och samtidigt så vet jag
att det aldrig blir vi två

men jag vill inte lämna dig i det här skicket,
jag vet inte vad jag ska göra,
allt känns så jobbigt,
för visst ska man vara glad
med den man tycker om?
Men jag måste tyvärr säga att det är inte jag.