Baksidan
Jag vaknar upp och ser mig om och frågar sen, som regel: Vad är det för en gammal man jag skönjer i min spegel? Och vad har denne gråhårsman med mig och mitt gemensamt? Mitt svar blir: Inte mycket. Och det känns en smula ensamt. Ty han finns med mig varje dag från morgonen till kvällen och saktar mina steg till dess jag vilar under fällen. Mitt sinne är en ynglings men fysiken tappat takten och vill att jag skall sälla mig till åldersartifakten: De gipsfigurer som måhända strävar att förgylla en ålderdomlig fönsternisch, en dammig prydnadshylla. Men tusan heller, jag vill mycket hellre fortsatt sjunga de visor och de visdomsord som tilltalar de unga! Om åldrandet som relativt trots vissa små skavanker och att mitt skriveri kan visa att jag ännu inte pank är på livslust och idéer och ganska väsenskild, den där gubben som så grånad glor tillbaks från spegelbilden.
Bunden vers
(Rim)
av
© anakreon
Läst 190 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2011-09-03 23:06 Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående © anakreon
Senast publicerade
17/5: Limerick till Rebecka och Ruben 16/5: Limerick till Ronald och Ronny 15/5: Limerick till Sonja och Sofia 14/5: Limerick till Harald och Halvard 13/5: Limerick till Linnéa och Linn 12/5: Limerick till Lotta och Charlotta 11/5: Limerick till Märit och Märta 10/5: Limerick till Esbjörn och Styrbjörn Se alla |