så länge man har vänner är man inte ensam.
Det finns alltid en axel att gråta mot,
ett knä att lägga sitt trötta huvud i,
någon som lyssnar,
någon som fungerar som livboj när man håller på att tappa fotfästet,
någon som får en att le och tänka på något kul.
När man känner sig ensam behöver man stanna upp en smula och se sig omkring.
Det finns änglar överallt som sträcker ut sin hjälpande hand på olika vis.
Vet att det kan vara svårt att ta emot när man hellre ger, men ibland måste man. Jag kan känna mig som värdens mest ensammaste människa i värden ibland när livet smärtar, jag ger hellre än att få, men nyligen har jag blivit tvungen att ta emot och nu är jag glad att jag gjorde det. ♥